Fågelvänner!
Att bli vald till ordförande för SF har varit omtumlande.
Under den korta tid som gått har jag hunnit talat med en mängd medlemmar och upplevt att många ser fram emot, och förväntar sig, förändringar.
Vi måste hejda medlemstappen…
Vi måste börja värva nya medlemmar…
Varför bildas inga nya föreningar?
Kontentan av detta visar att det finns många medlemmar som bryr sig om förbundet och vill att det skall växa sig starkare. Jag har fått många förslag, stora som små, allt från enkla uppdateringar till organisationsförändringar. Styrelsen kommer att titta på alla. Men vi måste ha tålamod. Alltför stora förändringar kan få motsatt verkan, medlemmarna måste kunna känna igen sig. Det kommer att bli förändringar. Den första rör vår nya hemsida. Såvitt jag förstått, betalade SF en gång i tiden en ganska stor summa för den gamla, men nu är det tid att förnya den. Vår nya webbredaktör har därför gjort en ny hemsida, som är mera överskådlig, innehåller mera information och åtminstone i mina ögon är lite mera tilltalande och har dessutom gjorts gratis.
När jag deltagit i årsmöten och sammankomster de senaste åren, har jag upplevt en känsla av missmod. ”Det går inte”, ”Det har vi försökt förut”, får jag höra. Detta måste vi sluta med. Inte för att jag menar att vi ska sopa problemen under mattan, men vi måste ta oss an problemen med en positiv syn.
Den 12 januari bjöd Öresunds Fågelförening till ett samrådsmöte, där 11 föreningar var representerade. Temat var förbundets framtid. Åsikterna var många, men man var helt överens om vikten av att hitta lösningar som kan stärka förbundet i framtiden. En uppföljning av detta möte kommer att hållas i maj.
I mars anordnade STF ett öppet hus, med friflygning i samarbete med Djur-Magazinet i Rotebro, i Stockholm. Man kom med över 90 fåglar, och ett par hundra andra besökare. Så visst finns det ett fågelintresse! Vad som var mest glädjande var att det var påfallande många unga människor som var där med sina fåglar. Dessa ungdomar måste vi fånga upp. STF fick 11 nya medlemmar den dagen.
Grattis STF!
De flesta medlemmar jag talat med saknar utställningar. Det är den i särklass främsta rekryteringsbasen för nya medlemmar, men också ett tillfälle att träffas, prata fågel och umgås. Hur viktigt förbundsmötet ändå är, är det en ganska trist tillställning och det är värdefullt att träffas under mera lättsamma former. Jag önskar att vi kunde få ihop en utställningskommitté, som enbart arbetar för att vi skall kunna anordna utställningar, gärna på olika platser. Grunden till lyckade utställningar är att föreningarna engagerar sig, och att enskilda medlemmar ställer upp och anmäler sina fåglar. Här kommer jag osökt in på ett av våra största problem just nu: Passivitet.
Valberedningar i ideella föreningar brukar ha det svårt. Men hos oss verkar jobbet vara helt omöjligt. Vi minns väl alla turbulensen när Dan Svensson aviserade sin avgång. Valberedningen misslyckades helt enkelt med att rekrytera en ny ordförande. I ett förbund med uppemot 1000 medlemmar! Samma sak hände nu senast. Fast värre. Nu fick man inte ens ihop en full styrelse. Lite galghumoristiskt kan man säga att vi har historiskt sett den mest tajta styrelsen någonsin. Det är inte bra. Vi behöver det antal ledamöter som årsmötet bestämt. Det här året blev ju lite annorlunda än vanligt, i och med den utdragna valprocessen, och en minimerad styrelse gör att vi, realistiskt sett, bara kan samordna och se fram emot nästa förbundsmöte. Vad vi behöver nu är en sekreterare och en annonschef. Britta Lindgren har ställt upp som sekreterare, tillfälligt, men det är ett uppdrag hon inte hinner med. Nu utmanar jag föreningarna att komma in med nomineringar. Det är valberedningens uppgift att föreslå kandidater till en allsidig och kompetent styrelse. Men jag vill också ha förslag på personer som kan tänka sig att arbeta med andra uppgifter som t.ex. en utställningskommitté, det poppar upp nya behov av insatser, till och från. De namnförslagen kan lämnas direkt till mig.
Detta blev lite av en programförklaring, och lite som reflektion. Jag ser nu saker i ett annat och nytt perspektiv, än som ordförande i VOBF. Geografiskt är vi, i Västerås, lite isolerade, och lever ett stillsamt föreningsliv, utan större åthävor. Men jag tycker att det är viktigt att även ”sådana-som-vi” vaknar upp, och bidrar till det allmänna.
I mitt vardagsrum har jag två zebrafinkhannar. Varje morgon, när jag tänder ljuset, möts jag av en tvåstämmig morgonfanfar.
Jag tror att det gör mig till en snällare människa.
Lennart Svenzon,
ordförande i Riksförbundet Svensk Fågelhobby