Fågelvänner! – från FH nr 3-2014

Fågelvänner!

En kvinna skrev och frågade hur hon kunde bli medlem i förbundet. Jag svarade med en hänvisning till hemsidan, och hur hon kunde hitta den geografiskt närmsta föreningen. Hon tackade för svaret och skrev att vi borde starta en förening i Värmland… och visst borde vi det! Och på alla andra platser, där det är ”vita” område.

Att så stora område är utan föreningar var något jag blev förvånad över första gång jag fick en föreningslista i min hand. Det borde i rimlighetens namn vara ett lika stort fågelintresse i Oskarshamn, som i Västerås. Lika säker är jag på att våra medlemmar dels säljer fåglar till dessa regioner, och därigenom har kontakter där. Då borde det vara möjligt att använda dessa kontakter och puffa för att bilda nya föreningar. Jag ser verkligen fram emot förslag på hur vi kan gå tillväga. Organisatoriskt kan SF göra mycket för att hjälpa till.

Det kan inte sägas för många gånger: Vi måste växa, på det ena eller andra sättet.

Vår ekonomi är redan ansträngd och med vikande medlemsantal blir det värre.

Jag har inte fått någon respons på iden jag kastade fram i förra numret. Att bilda en ungdomskommitté. På något sätt måste vi fånga upp de fågelintresserade ungdomarna. Jag är öppen för förslag.

Det har varit lite stiltje ute i föreningarna. Men kanske det är naturligt så här på våren och försommaren, att ha all uppmärksamhet på sina fåglar och på holkarna. Ändå borde man ha lite uppmärksamhet mot förbundet, eftersom arbetet med att bevaka våra intressen aldrig upphör, inte ens under ”lågsäsong”.

Under sommaren händer det som inte får hända: Fåglar rymmer. Själv glömmer jag aldrig känslan av overklighet när min grå jako steg till himlen som en fiskmås. Som tur var återfann jag henne efter två dagar välbehållen. Men så går det inte alltid. Fåglar kan flyga långt, och då blir det viktigt att ha en organisation som kan ställa upp. Det har vi! Anna Norén och Ewa Sjödin.

Lyckligtvis vet många fågelägare att de ska anmäla sin förlust till Polisen, men tyvärr har Polisen små resurser att hjälpa till. Tyvärr händer det att personer som ringer Polisen och som har hittat en fågel får till svar att Polisen inte kan ta emot fågeln och ber upphittaren släppa ut fågeln igen. De Poliser som tar emot fåglar har mycket små resurser för att söka efter ägaren.

Detta problem uppmärksammade styrelsen redan 2005 och skickade då ett brev till Rikspolisstyrelsen där man berättade att vi kunde hjälpa till och bad dem att föra informationen vidare till samtliga polisstationer.

Idag är det sociala nätet annorlunda med bland annat Twitter och Facebook och nyheterna om bortfluga och upphittade fåglar sprids vidare och fortare vilket märks då informationen om att fåglar är på rymmen har ökat. Informationen om att Polisen ska kontaktas, sprids också, men tyvärr är Polisens resurser för borttappade djur ännu mindre idag, än 2005, och det är sällan de lägger något arbete på att spåra ägaren till upphittade fåglar.

Idag finns många polismästardistrikt på Facebook och i samband med att våren och värmen kom, informerades Polisen via Facebook och e-mail om vi hjälper till att ta hand om upphittade tamfåglar (papegojor, parakiter, exotiska finkar) och även att vi hjälper till spåra ägarna till upphittade fåglar via det frivilliga ringregistret, SF:s ringregister, ”annonser” på Internet och sociala medier samt e-brev till veterinärer, zooaffärer mm. Lyckas vi inte hitta ägaren omplaceras den upphittade fågeln till någon medlem i en förening som är ansluten till SF. Mer information finns på http://www.tamfagel.se och http://www.facebook.com/fagelregister

På förbundets hemsida, under Tjänster, finns det nu en dekal som ni själva kan skriva ut och sätta upp på dörrar och fönster som en påminnelse att titta efter var fågeln är innan ni öppnar.

För en tid sedan fick jag ett förslag från en medlem om att vi kanske skulle bilda en mindre grupp som hade en mera regelbunden kontakt med Jordbruksverket, och framförallt den avdelningen som hanterar CITES. Vi diskuterade detta i styrelsen, men vi kom inte fram till om det var någon bra idé. Nu har det emellertid varit flera som kontaktat mig i samma ärende, varför jag anser att vi måste titta på frågan igen.

Djurens dag i Jakriborg!

För 4:e året i rad arrangerades Djurens dag i Jakriborg i Hjärup utanför Lund. Initiativtagare är Fågelkliniken som drivs av en av Sveriges fågelveterinärer, Cecilia Trägårdh. I anslutning till kliniken hade man satt en upp en stor voljär och där fanns gott om fåglar som besökarna hade med sig, det var aror, amasoner, grå jako mm. Inne i kliniken hade man illrar i ett rum.

Ute på fältet intill hoppade glada kaniner över olika hinder och till ponnyridningen var det 1,5 timmes kö. I en lokal inne i Jakriborg såldes olika tillbehör för alla sorts djur.

Anledningen till att jag var där, var för att träffa fågelfolk, och förhoppningsvis även medlemmar, vilket jag glädjande nog också gjorde.

Eftersom jag är ny i mitt uppdrag, och inte så många känner igen mig, tycker jag det är angeläget att vara på plats när det händer något i vår fågelvärld. Att träffa fågelvänner, och utbyta erfarenheter är mycket värdefullt, och vem ser inte fram emot att träffa ett gäng spralliga papegojor, vilket jag också fick göra. På det hela taget var det ett utmärkt sätt att tillbringa en dag på.

Lennart Svenzon

Förbundsordförande