Fakta om Nymfkakaduan
Text och Foto: Agneta Jernberg, SBF
Nymfkakaduan tillhör underfamiljen kakaduor där den är klassad som ett eget släkte med enbart en art.
Class (Klass): Aves
Order (Ordning): Psittaciformes
Family (Familj): Psittacidae
Subfamily (Underfamilj): Cacatuinae
Genus (Släkte): Nymphicus
Species (Art): Nymphicus hollandicus
Svenskt namn: Nymfkakadua
Latinskt namn: Nymphicus Hollandicus
Engelskt namn: Cockatiel
Tyskt namn: Nymphensittiche
Nymfkakaduan eller nymfen som den oftast kallas i vardagligt tal är en av våra vanligaste burfåglar. Nymfen härstammar från Australien där den återfinns i hela landet förutom vid kusterna.
De lever under extremt hårda förhållanden då det kan vara torka i flera månader och i vissa områden kan det vara uppåt +50 grader på dagarna och bara några plusgrader på nätterna.
De lever i små homogena flockar på ca 20 vuxna individer. Flockarna upplevs dock som stora då årsungarna stannar kvar i flocken till nästa häckningssäsong och flera flockar kan leva sida vid sida. De är mycket sociala och fredliga och det är sällan det uppkommer allvarligare bråk och strider.
De är vad man brukar säga nomadiserade vilket innebär att de inte har någon fast boplats utan flyger från plats till plats på ständig jakt efter föda och vatten. Nymfen är med sin ca 35 cm långa smäckra kropp en otroligt skicklig flygare och de flyger dagligen långa sträckor.
De är mest aktiva under de tidiga morgontimmarna och framåt eftermiddagen och kvällningen. Mitt på dagen när det är som varmast sitter de ofta och putsar sig och sin partner och halvsover i något träd.
Under regnperioden äter de mycket färskt som färska och groddade fröer, bär och annat grönt som finns i naturen. De är inte vegetarianer så en och annan larv och insekt slinker också ner. Under resten av året lever de tämligen torftigt på till största delen torra fröer.
De är kända för att skövla vetefält och även annan odlad gröda och betraktas i vissa delar av landet som skadedjur. De som lever i närheten av bebyggelse brukar också ge sig in i trädgårdar där de går hårt åt växtligheten. Kommer det några flockar och slår sig ner och börjar äta så försvinner växtligheten snabbt. I en del trakter är det rena rama häxjakten på nymfer och många drar sig inte för att fånga och slå ihjäl fåglar som är i deras trädgårdar och äter. Det är inte heller ovanligt att folk lägger ut förgiftat foder som fåglarna äter av och sen flyger därifrån och dör en plågsam död någon annanstans.
 |
 |
De vilda nymferna är grå och det är den färgen vi benämner som normalfärgade. I flockar som lever i närheten av städer finns det dock en hel del mutationer, både lutino, brokiga, isabell m fl. Dessa har uppkommit genom att förrymda nymfer anslutit sig till de vilda flockarna och häckat och spridit sina gener vidare. I de flockarna kan man se i princip alla de färgmutationer som finns framavlade.
De vilda nymferna häckar under regnperioden som infaller i augusti-december, då det är bra tillgång på färskt foder. De häckar företrädesvis i bohålor i eukalyptusträd och det kan vara flera par som har sina bohålor i samma träd. De får ca 5 ungar i en kull och ungarna lämnar boet vid 7-8 veckors ålder. De är då flygfärdiga men inte självständiga så de matas av pappan i ca 1 veckas tid. När ungarna lämnat bohålan går de inte tillbaka dit in utan sitter i närheten, tar en kort flygtur lite då och då och de övervakas och matas av pappan tills de är helt självständiga.
Om det när första kullen lämnar boet fortfarande finns gott om färsk föda så brukar paret få en till kull. Det händer t o m, även om det är sällsynt, att de får en tredje kull.
Ungarna stannar kvar i föräldraflocken till nästa häckningssäsong när de själva söker upp en partner för att häcka. Dessa ettåringar bildar nya flockar som oftast stannar kvar i närheten av föräldraflockarna. Nymfer bildar par för livet och det är endast om någon av dem dör som den andra letar upp en ny partner.
Hur länge nymfen hållits som tamfågel är det ingen som säkert vet men enligt uppgift beskrevs den första gången av en Europé redan år 1839. Första gången en nymf togs in i England ska ha varit 1840 och 1845 kom den till Tyskland. Det är först 1910 som den finns beskriven i USA. De betingade då ett mycket högt värde och en nymf kostade då lika mycket och ofta t o m mer än en stor papegoja. När nymfen kom till Sverige är osäkert då det saknas dokumentation om när första nymfen skulle ha tagits in i Sverige. Men man spekulerar i att det var i slutet på 1800-talet. Den första svenska dokumenterade uppfödningen var på 1940-talet.
Nymfkakaduans popularitet som sällskapsfågel har varierat mycket genom åren. Periodvis har den varit väldigt efterfrågad medans det under andra perioder knappt varit någon efterfrågan alls. Många väljer att köpa den som förstafågel eller som sällskapsdjur till barn/ungdomar vilket märks på begagnatmarknaden då det ofta finns många nymfer på några år till salu, som säljs pga tidbrist eller för att ägaren tröttnat. Men man får se det positiva i att folk inser när de inte har den tid som krävs för en fågel och istället för att låta den sitta ensam, försöker sälja den.