Purpurglansstare

Lamprotornis purpureus

Text och foto av Martin Simonsson, JLF

Purpurglansstare

Purpurglansstare

När jag i september 2003 såg en annons av ett par purpurglansstarar bestämde jag mig för att försöka köpa dessa. Jag tog kontakt med säljaren och frågade vad han visste om fåglarna. Var det ett garanterat par? Hade dom häckat? Vad åt dom för mat? Han informerade mig så gott han kunde men kunde inte garantera att det var ett par. Men jag bestämde mig ändå för att köpa dom.

Fåglarna placerades i en av mina voljärer. Voljären har måtten 1,8×1,2×2,3 inomhus och 2×1,4×2,1 utomhus med ett hål på 16 cm diameter som är ganska lågt placerat för att undvika drag och att fåglarna inte skall flyga ut så fort man kommer in. De fann sig snabbt tillrätta i sin nya miljö och hittade mat och vatten men det tog ganska lång tid innan stararna lärde sig att gå ut och in. Jag gav dem frukt som jag tärnade i lagom bitar så de kunde svälja dessa hela. De fick också ett köpt mjukfoder och beopellets plus lite insekter några gånger i veckan.

I voljären gick stararna tillsammans med risfåglar, sparvpapegojor, stanleyrosellor, plommonhuvade parakiter och kinesiska dvärgvaktlar. Framåt våren började jag mata med mer insekter för att få stararna i häckningsstämning. Men de verkade inte intresserade. Den mat de var mest intresserade av, förutom insekter, var torra frön som jag gav vaktlarna i skål på marken. Då kom stararna fram direkt.

Sommaren 2004 gick utan att något hände. Bättre lycka nästa år? Vintern gick bra. Stararna såg ut att vara i god kondition och fåglarna kom överens i voljären. I den litteratur jag har står det att stararna är lätthäckade och sover i holk året om. Detta gjorde inte mina starar. Det närmaste holken de kom var när de mellanlandade på taket i något av sina skutt. Var det verkligen ett par? De hade inga synliga skillnader förutom att den ena har något grövre huvud.

En dag hörde jag dock fågelsång jag inte hade hört förut. Kunde det vara staren som sjöng? Så fort jag närmade mig voljären slutade det. Sången återkom och jag kunde med viss möda smyga mig fram till voljären och konstatera att det var staren med det grövre huvudet som sjöng.

Även sommaren 2005 gick utan att jag såg stararna i någon av holkarna. Alla andra fåglar i voljären hade lyckats med ungar detta år, med undantag av ett par stanleyrosellor, som hade en misslyckad häckning under tidig vår.

På grund av slarv/tidsbrist fick holkarna hänga kvar och i november lade stanleyrosellorna ägg. Rosellorna lyckades med sin häckning.

Under vintern skulle några av medlemmarna i föreningen skicka iväg DNA-prov. Jag passade på att testa stararna. En dag strax därefter såg det ut som en stare hoppade ut från rosellornas holk när jag kom in i fågelhuset. Kunde det vara sant? Nästa gång jag gick in till fåglarna tittade jag extra på holken och mycket riktigt så hoppade en stare ut ur holken och med en gång ut till utomhusvoljären. Där låg det för övrigt några decimeter snö liksom det gjorde i hela vårat län vid denna tiden. Var det dags att häcka nu när det bara var några plus grader i fågelhuset, inga insekter och inget att använda till bomaterial?

Samtidigt fick jag DNA resultatet som visade att det rörde sig om ett par. Jag såg att stararna gjorde allt för att få fram bomaterial från voljären utomhus. Den första halvan av voljären har ett plasttak och där var det inte lika mycket snö så där kunde dom gräva fram lite mossa. Innerummet tömdes på fjädrar och kvistar mm. I slutet av mars låg det 3 ägg i holken.

Ägg från första paret.

Ägg från första paret.

Staren som ruvade hoppade av holken och ut så fort jag kom in vilket innebar att jag måste mata övriga fåglar snabbt. Men det hade den fördelen att jag ostört kunde kontrollera holken. Bara någon minut från det att jag stängt dörren hoppade honan ner i holken igen.

Under tiden stararna ruvade såg jag en annons där man skulle sälja alla sina fåglar, till största delen frukt- och insektsätande fåglar och där ibland ett par plus en hona av purpurglansstarar. Var detta enda tillfället att köpa såna fåglar med tanke på importförbudet till Europa? Skulle jag att äventyra hela häckningen genom att släppa in nya arter i intilliggande voljärer? Hur skulle paret reagera på fler purpurglansstarar intill voljären och holken? Jag tog risken och bestämde mig för att köpa alla fåglarna. Jag bestämde dag som jag skulle hämta fåglarna. Det var 16-17 dagar efter att stararna hade lagt ägg. I alla böcker står det att stararna endast ruvar i 13-14 dagar vilket innebar att jag visste och det kunde finnas nykläckta ungar eller och jag kan sätta in dom nya fåglarna i samma rum. Jag kontrollerade kvällen innan jag åkte och såg att inget ägg hade kläckts. Kanske lika bra det tänkte jag eftersom jag ändå skulle ha svår att få fram mat till ungarna.

Innan jag släppte in de nya fåglarna i voljären var jag tvungen att titta i holken igen. Och där nere låg två ägg och en rosa unge. Ungen var helt tom i krävan. Jag la in lite mjölmaskar och gick där ifrån. Väntade någon timma och började släppa ut dom nya fåglarna i tillfälliga voljärer. Jag la in mer mjölmaskar vid några tillfällen under kvällen och hoppades att dom skulle mata ungen.
Dagen efter kontrollerade jag holken på nytt och kunde nu konstatera att alla tre äggen var kläckta. Men ingen unge hade något i krävan.

Hungriga ungar.

Hungriga ungar.

Ungarna gapade stort (halva ungen var näbb) så jag testade att stoppa ner några maskar och dom svalde fint men jag kunde fortfarande inte se något i krävan. Har inte raknäbbar samma kräva som papegojfåglar har?

Jag har ju sett bilder på finkungar med frö i krävan? Kunde det vara så att insektsätande fåglar som får en ständig ström av mat saknar kräva och att maten går direkt till magsäcken till skillnad från papegojfåglar som flyger långa sträckor för att samla mat och matar ungarna mer sällan? Framtiden fick utvisa om ungarna får mat eller inte.

Dagarna gick och jag matade på med mjölmask och ungarna växte. I böckerna står det att ungarna är flygfärdiga och lämnar holken efter 3 veckor. Då måste det gå åt ganska mycket insekter. Jag ringde och frågade två av mina mentorer på frukt- och insektsätande fåglar hur mycket insekter det går åt. Den ena svarade att det inte vår någon ide att försöka eftersom det inte gick att få tag i insekter i naturen. Och den andre sa att det går åt jättemycket till sådana här stora fåglar och att det var viktigt att variera fodret. Jag hade bara tillgång till mjölmask nu men jag placerade olika skålar på olika ställen i voljären och fyllde skålarna med löv, mossa och gräs så dom fick leta efter maten. Ungarna växte och föräldrarna skötte boet utmärkt. Dom plockade bort all avföring så att boet såg helt rent ut förutom smutsen som fanns kvar efter rosellorna.

Men när ungarna var ca 2½ vecka gamla tyckte jag att dom verkade lite slöare och luktade lite illa och avföringen såg lite lösare ut. Och nu var inte föräldrarna lika intresserade av mjölmasken längre. Och efter någon dag så dog den minsta ungen. Och jag hade inga möjligheter att handmata dom andra två så naturen fick ha sin gång. Och efter ytterligare några dagar så dog dom sista två ungarna. Varför dog dom? Var det för ensidig mat eller hade dom fått någon tarminfektion? Jag tror det berodde på maten.

Det nya paret hade placerats i en voljär som de fick dela med praktskäggök, rosenhuvad parakit, två hanar av flamvävare och kalifornisk tofsvaktel. I inomhusvoljären hängde två holkar: en stor 30x30x40 cm samma som den det första paret häckade i och en mindre holk 20x20x25 cm med ett 6 cm ingångshål där pinnen till hålet hela tiden trillade ner. I voljären ute var en stor naturholk med två holkar samma stock. Ju längre som sommaren gick var fåglarna i denna voljär mer ute. Alla fåglarna sov ute. Men jag kunde konstatera att jag sällan såg den ena staren. Låg den i en holk? Jag kunde inte öppna holkarna för att se efter då det skulle äventyra hela det eventuella häckningsförsöket.

En dag när båda stararna var ute passade jag på att titta i den stora holken. Det såg ut som det kunde vara lite extra gräs i den. Några dagar senare var båda fåglarna ute igen så jag tittade ytterligare en gång, men det var inte mer gräs nu. Det var kanske bara inbillning att de skulle häcka. Men jag lyfte ner den lilla holken utan ingångs pinne och där i låg två varma ägg. Jag hängde fort upp holken igen och gick ut.

Efter 16 dagar kläcktes äggen och jag började mata med mer insekter. Nu fanns det mer insekter i naturen men hur fångar man så många. Jag tog en fjärilshåv och försökte fånga på ängen utanför men insekterna smet ut ur håven nästan lika fort som jag fångade dom. Och dom jag hade kvar och kunde släppa in i voljären smet ut genom nätet långt före stararna han ta dom. Brevlådan tömdes dagligen på tvestjärtar. Och ytterlamporna var tända hela natten för att kunna samla nattfjärilar på morgonen. Maggots kunde jag köpa i sportfiskebutiken. Skulle jag klara ungarna denna gången?

En morgon när jag skulle lämna barnen på dagis såg jag att det satt fullt med harkrankar under taket utanför. Det var bara att börja plocka. Ca 25 stycken fick plats i handen det var bara att cykla hem och släppa ni dom i voljären. Perfekt! Dom var så stora att dom inte flög genom nätet. Hur kunde jag nu samla in dessa insekter utanför dagis utan att folk trodde jag var galen? Jag fick börja jobbet tidigt på morgonen och cykla förbi dagis med en burk innan någon annan var där. När ungarna var 2½ vecka gav jag dom 250 maggots, 30 mjölmaskar, 25 harkrankar, 5-10 zophobaslarver, 5-10 daggmaskar varje dag fördelat på fyra gånger.

När ungarna var 3½ vecka lämnade dom holken och matades i ytterligare 1½ vecka. Under hela uppmatningsperioden matades ungarna bara med levande insekter, vanligt mjukfoder eller frystorkade insekter användes inte av föräldrarna som mat till ungarna. Det enda dom också använde var blötlagd skala havre. Dessa plockads ut ur parakiternas blötlagda blandning.

Purpurglansstaren är fredlig men det är den som bestämmer och under häckning kan dom vara aggressiva. Det första paret slog ihjäl en rosenhuvad dvärgpapegoja i utevoljären samma dag som ungen kläcktes. Det andra paret dödade en flamvävare när den av misstag kom in i innervoljären. Till nästa år måste jag komma på något smartare sätt att fånga insekter på.

Sammanfattning:

Man har alltid fått höra att frukt och insektsätande fåglar är så svåra att ha och att dom skräpar ner så mycket detta kan jag inte hålla med om. De är rörliga fåglar som passar bäst i större bur. Men har man en voljär så är dom lätta att hålla. Det finns ett stort utbud av färdiga foderblandningar. Häckningen går fort när dom väl sätter igång. Är det någon som har funderingar och andra erfarenheter kring dessa fåglar får ni gärna kontakta mig.

Två veckor och redan handtam?

Två veckor och redan handtam?

Tre veckor och redan fullfjädrade.

Tre veckor och redan fullfjädrade.

Nästan fyra veckor när vi lämnade holken.

Nästan fyra veckor när vi lämnade holken.

Hela familjen med sina burkamrater.

Hela familjen med sina burkamrater.