Publicerad i Fågelhobby nr 4 2008
Text och foto av Peder Jonsson, GBF
Meyers papegoja
Meyers papegoja är en mycket trevlig liten goja, och i en lagom stor förpackning. Första gången jag kom i kontakt med den så kände jag inte till den alls i princip.
Min allra första köpte jag ”bättre begagnad” av en tjej som inte kunde ha kvar den. Vi möttes på en regnig parkeringsplats en grå november morgon för ett par år sedan, och där hon räckte över gojan i en box i storleken av en smörgås låda. Jag vågade inte öppna locket för att se på den i rädsla för att den skulle rymma. Nåväl, spänningen steg i takt som jag kör hemåt med denna nyvunna lilla krabat. Väl hemma så ställde jag boxen på köksbordet, knäppte försiktigt upp locket och höll andan. ”Kvidedvitt”, hördes det mjukt, och plötsligt satt hon på axeln. Hon accepterade mig direkt och mitt hjärta smalt snabbt för denna lilla näpna fågel. Bim-Bim fick hon heta då hon hade ett läte som påminde om det namnet. I dag har jag nio Meyers men det är bara hon som har de där speciella lätena. Jag tycker att vissa läten påminner om ett Nintendo spel.
Vadå tama kan inte häcka?
Alla av mina Meyer är fridsamma när det gäller umgänge med andra arter. För mig har de gått bra ihop med både nymfer, undulater, dvärg ara, och sist men inte minst mina Amazoner. Ett tag var hon kär i min blåpannade amason, men var samtidigt lika fäst vid mig. Av en tillfällighet fick jag en tam hanne till låns av en numera god vän, som inte kunde ha kvar den hemma. Det här skall bli spännande tänkte jag och började smida holkplaner. I början var de högst måttligt intresserade av varandra, och ville helst sitta på mina axlar. Jag tänkte att här blir det inga ungar av, så det behövs extra ordinära insatser. Bägge två var vingklippta så det gick att ha med ute i trädgården.
Benjamin och Bim-Bim i vårsolens glans, sen går parningen som en dans.
Varje dag under några veckor så fick de sitta i mina vackra Paradisbuskar som blommade med rosa/vita blommor. Det tog skruv må ni tro, och man riktigt såg hur de börjad få tycke för varandra när det till slut satt och pussades. Det blev tyvärr blankt första gången honan la 4 ägg, men när jag kom hem efter semestern så låg det 4 nya ägg i holken, och två var befruktade. Så, där sprack den tesen om att tamfåglar är besvärligare att få i häck. Åh, vad det var spännande att få se mina allra första papegojungar 4 veckor senare. De var inte vackra precis då, men ett antal veckor senare hade det utvecklats till väldigt lugna och fina ungar, dessutom med mycket mer gult på vingarna än föräldrarna.
En vacker och trevlig fågel
Om man tittar närmare på Meyern i visst ljus, så skimrar den riktigt i turkosgrönt på undersidan, och är i mitt tycke riktigt vacker. Tyvärr har jag hör de som tycker att det är en ”halv tråkig” fågel, men det är inte sant. Vad jag vet så finns det minst 7 underarter av dem och alla mina ser olika ut med form och färg. De är dessutom också väldigt skojiga med en massa hyss för sig. En av de andra tama honorna ser bara så rolig ut när hon tvättar fötterna under rinnande vatten i köket. En annan positiv sak är att de inte för så mycket väsen som t.ex. mina gulkindade och gulhuvade amasoner. De rackarna har man ju lust att låsa in i garaget ibland.
En liten Meyers papegojflicka ser dagens ljus. Två veckor gammal och nyss ringmärkt.
Till sist så hoppas jag att flera får upp ögonen för denna lilla trevliga papegoja, vilken jag rekommenderar varmt.