Agneta Jernberg, SBF
En verklig solskenshistoria som jag var med om häromdagen
Jag blev uppringd av en kille som hade hittat en fågel. Hans beskrivning av händelsen
– Jag satt på balkongen och käkade och så kom det en söt liten jäkla fågel och landade på bordet. Den fan gick helt obekymrat fram och började käka pommes frites. Han var hungrig. Äter de sån mat?
Jag kunde efter att ha frågat hur den såg ut konstatera att det rörde sig om en nymf.
Då säger killen,
– Han är olycklig för han har dragit från kärringen.
Jag frågade givetvis vad han menade med det och fick till svar att han är ju gift. Då gick det upp ett ljus för mig. Den var ringmärkt.
Den var tam så det var inga problem för honom att läsa av ringen. Det var min uppfödning. Min 14 år gamla “bebis” som var på rymmen. Vad det sved i hjärtat. Bad att få ringa upp killen igen och rotade fram gamla filer och hittade vem som köpt den. Trodde egentligen inte att de hade den kvar men hoppades det. Ringde upp och de var i rena rama upplösningstillståndet för deras lilla älskling hade rymt tidigare den dagen.
De kastade sig i bilen och ringde killen när de var på väg så det tog inte lång stund innan ägare och nymf var återförenade och killen kunde fortsätta äta sin avbrutna något reducerade och förmodligen kalla kvällsmat. Ägarna insisterade också på att han skulle ta emot en väl tilltagen hittelön och jag fick via bud dagen efter en stor korg fylld med sillburkar, skinka, ost, kex, vindruvor och annat smått och gott.
Vilka underbara människor det finns!
Det var tack vare föreningsinformationen på SF:s hemsida som han hittat mig.
Hade jag inte haft kvar gammal information om ungar jag sålt så hade det nog varit omöjligt att få tag på ägarna. Där ser man vikten av att ringmärka sina ungar och att spara all info om tidigare kullar.