Börja med lorier!

Publicerad i Fågelhobby nr 2, 2007

Text Bengt Larsson, MBF
Foto Karl-Erik Tenglin, SBF

Lorier är papegojor som kommer från Sydostasiens ö-värld, Australien och Oceanien. De är riktiga ö-fåglar och förekommer över en enormt stor del av jordens yta men en yta med väldigt lite land. Ö-förekomsten och isoleringen har gjort att en mängd släkten, arter och underarter har uppkommit och gjort underfamiljen till en av de mest intressanta papegojgrupperna. Det finns minst 11 släkten och 56 arter och de utgör en sjättedel av alla papegojarter. De kallas ibland för de penseltungade papegojorna för att de har förlängda papiller på tungan som gör att de kan kamma pollen ur blommor och dricka nektar på ett effektivt sätt. De är en unik egenskap bland papegojor.

Alla som har sett några olika loriarter fascineras av deras färgprakt, livliga väsen och upptåg. De 11 släktenas representanter är ganska olika varandra, inte bara till storlek och utseende utan även i beteende. Som burfåglar lämnar de ingen oberörd. Några arter är bara lämpade för erfarna specialister och bör undvikas. Jag skall presentera några arter som är lämpliga nybörjarfåglar och deras skötsel samt för- och nackdelar. De flesta arter lorier finns, med få undantag, uppfödda i Europa i dag.

Jag har själv hållit 60 lorier på en och samma gång och fött upp ett par hundra loriungar av sju arter under 29 år, bland annat 120 Goldies lori. De har utgjort mitt huvudintresse som aktiv avikulturist. Jag var med på pionjärtiden när alla nya loriarter kom från Indonesien för första gången på sjuttio- och åttiotalen. Jag gjorde, liksom många under den tiden, många misstag av okunnighet och brist på någon bättre vetande att dela erfarenheter med. Det finns ingen anledning att göra om dessa misstag i dag.

En grundregel för att lorier skall må bra är att de får rätt föda, god foderhygien och en lämpligt inredd bur med mycket sysselsättningsmöjligheter som är lätt att göra ren. Här har vi fågelvärldens kattungar, antingen sover de eller så far de runt i 110. Håller man en lori ensam måste man se till att ge den mycket sällskap och sysselsättning annars mår den liksom de flesta ensamma papegojor mycket dåligt. Ett par tama fåglar fortsätter att vara tama även om de sitter ihop och de mår mycket bättre, förutsatt att de sympatiserar med varandra vilket inte är självklart.

En grundregel för att loriägaren (och dess familj och grannar) skall må bra är att man sätter sig in i villkoren för att hålla lorier. De generella avigsidorna med lorier är maten, avföringen och i vissa fall ljudnivån. Det tar väldigt kort tid från det att födan intagits till dess den kommer ut. Följaktligen har den inte hunnit anta fast form och så skall det vara. Den skall inte heller jämföras vid sjukdomsanalys med andra papegojors. De flesta andra papegojor som har lös avföring kallas sjuka. Buren måste vara lätt att göra ren och det måste göras ofta, helst dagligen. Det går att få dem hyfsat rumsrena om man tränar dem. Om man skall ta ut en tam lori kan man se till att magtrycket är lågt genom att ta bort maten en stund innan man tar den på axeln. Maten som skall vara färsk skall bytas varje dag, på sommaren oftare, och foderskålarna skall diskas varje dag. Vissa arter har ett ganska högt och gällt läte medan andra knappt kan störa någon. Individuella skillnader finns också. Många arter kan lära sig prata men jag har aldrig hört en lori som pratat tydligt. De flesta härmar talljuden och det låter som ett sammanhängande mummel med inslag av andra ljudeffekter vilket i sig är ganska lustigt.

Mat till lorier

Det finns massor med bra färdig lorimat att köpa i dag med rätt näringsbalans och låg järnhalt. Orlux, Nekton, Ce-De, Avian, Aves eller andra mer eller mindre lösliga produkter är utmärkta foder till lorier. De dyraste är inte lika dyra som kilopriset visar för de innehåller mer lättupptagliga näringsämnen och är därmed mycket drygare. Det är viktigt att följa anvisningarna från tillverkaren av fodret och inte blanda tunnare eller tjockare. De olika arterna har få avvikelser i näringsbehovet men en del arter tål mer fast föda medan andra inte gör det. Det finns torrfoder att köpa med det fungerar säkrast med Trichoglossus-, Eos-, Pseudeos-, Lorius-arterna. Några arter kan äta fröer men det får inte vara huvudfodret. Andra kan inte äta fröer. Frukt skall finnas som 20-40% av maten. De måste alltid ha tillgång på friskt dricksvatten för att balansera vätskebehovet.

Många ”hemmakokare” utfodrar med en felaktig näringsbalans i maten vilket förr eller senare i varierande grad orsakar fåglarna onödigt lidande. En fågel som bygger upp till exempel järnlagringssjuka dör under flera år utan att ägaren ser det. Obduktion är nödvändig för att diagnostisera den. De flesta obducerar aldrig sina fåglar och får därmed inte reda på hur de enkelt kan rädda andra fåglar.

Mat med fel energiinnehåll. En liten lori har relativt större energibehov än en större, likaså en som bor svalt mot en som bor i rumstemperatur. Energi finns i fett och socker. Fåglar kan få diabetes på grund av för mycket snabbt socker i maten. Frukt, bär och grönsaker skall de ha färskt av varje dag och de behöver oftast ingen tillsats av socker i maten. För mycket socker ger också feta fåglar som får nedsatt fruktsamhet.

Fåglar kan inte bryta ner mjölksocker, laktos. Därför skall man undvika laktoshaltigt foder som välling. En laktosdrabbad fågel är förmodligen lätt sjuk så länge den får laktos i maten. Problemen för fågeln går oftast över så fort man byter till foder utan laktos.

Lorier är som andra fruktätande fåglar känsliga för alltför mycket järn i maten. Den färdiga lorimaten är välbalanserad även med avseende på järn. Läs på innehållsdeklarationen och den skall vara under 100 ppm eller mg/kg. Helst under 80. Hemochromatos som egenskapen heter är obotlig.

Vischeral gikt är något som kan drabba lorier. Det beror på att man utfodrar med mat som har för högt eller felbalanserat proteininnehåll och det sker en obotlig urinsyrautfällning i form av gikt som när den förekommer i bukhålan kallas vischeral. Brist på vatten kan orsaka gikt. Gikt är obotligt och smärtsam.

Svampinfektioner, liksom bakteriella infektioner, kan uppkomma vid dålig hygien, stress eller nedsatt hälsa. Den höga sockerhalten i lorimaten gör den till en bra grogrund för sjukdomsbildande svampar. Bra mat med ”trögt socker”, god foder- och burhygien samt god ventilation är ett bra sätt att förebygga infektionsproblem.

Ovan nämnda problem undviks om man matar med bra lorimat.

Näbbfärgen på en frisk lori med röd näbb skall vara från orangeröd till näsa vinröd. Om lorin har gul eller orangegul näbb har den problem med hälsan.

De flesta lorier gillar mjölmask eller andra insekter eller larver. Det kan ta en tid innan de smakar på dem bara.

Buren och voljären

Håller man lorier för häckning får man finna sig i att de kan bli ganska aggressiva och de går inte, med få undantag, att hålla dem tillsammans med andra fåglar om vi inte pratar om en planterad jättevoljär på 10 x10 m. Goldies lori går att häcka i flock och till och med tillsammans med småfåglar. Inge och Nancy Forsberg i Grönby, Skåne, har en mycket stor och spännande voljär med flera par ädelpapegojor, ett par inkakakadua, ett par rosenkakadua och en flock på 10-12 berglorier. Där är det alltid aktivitet och arterna interagerar på ett positivt sätt och de flesta häckar också. I Jurong Bird Park, Singapore, finns förmodligen världens största lorivoljär på ett par tusen kvm och 10-12 m i höjd planterad och med tusen lorier av olika arter. Jag tror dock inte att någon häckning förekommer där om de ens har tillgång till holkar.

Minsta utrymme för en så livlig papegoja som en lori är 120 x 60 x 60 cm och man kan även hålla ett par av de minsta arterna i den storleken på bur. Det ideala och mest lättskötta är att hålla dem i voljär på 1 x 2 m och de större arterna i minst 1 x 3 m. Den mindre Stellas lori behöver ännu mer plats för att inte bli överviktig. För stor kan voljären naturligtvis aldrig bli. Lorier älskar att bada och skall ha nytt vatten varje dag. Utomhus badar de i regn eller i en mjuk dusch från trädgårdsslangen. Inga fåglar gillar om man sprutar vatten direkt på dem utan vattnet skall falla uppifrån.

Buren eller voljären skall ha mycket sittpinnar av naturgrenar, gärna hela träd i voljären. Om voljären är stor kan man till flera mindre arter plantera den med vedartade träd och buskar till de mindre arterna. De flesta vanliga lövträd är inte giftiga.

Bottenmaterialet skall vara lätt att byta, t ex tidningspapper, och man kan strö på torrt mögelfritt sågspån, kutterspån eller torvmull där den mesta avföringen hamnar. I utevoljären är det viktigt att det är väl dränerat under ytskiktet så att regn eller spolning sjunker undan.

 

Härdighet

Man kan hålla alla utom de minsta av släktet Charmosyna och Arfaklorin utomhus på sommaren, från maj till oktober från Mälardalen och söderut, ju större lori desto härdigare. Med tanke på avföring och foder är det en fördel att hålla dem ute så länge som möjligt. Stellas lori tål inte höga temperaturer och kan i värsta fall dö av värmeslag. Fodret får inte frysa och det är en fördel om de kan sova i en holk. I värme och/eller i direkt sol förstörs allt färskt foder fort och måste bytas oftare än annars. Generellt kan man säga att de flesta lorier tål att gå ute året runt om de har tillgång till ett uppvärmt, torrt, ventilerat utrymme inomhus med 10-12 °C i direkt anslutning.

Häckning

Alla lorier häckar i holk. De flesta arter lägger endast två vita ägg i en kull. Undantagen är gulhuvad lori som ofta lägger tre ägg och släktet Glossopsitta som för det mesta lägger fyra ägg. Ruvningstiden är 22-26 dygn och ungarna lämnar holken efter 45-65 dygn och blir självtändiga efter ytterligare 15-20 dygn. När de häckar kan vissa hanar bli mycket aggressiva.

Bra loriböcker och  sajter:

Rosemary Low vet alltid vad hon skriver om och den mest omfattande boken är hennes Encyclopedia of the lories, Hancock House.

Varning för att det på Internet finns en hel del desinformation med felaktig fakta. Kolla flera källor och/eller ring någon kunnig om du är osäker.

Bra sajter om lorier:

www.lorisidan.com Annelie Wikströms svenska sajt om tama lorier. Hon köpte sin första lori av mig för många år sedan.

http://www.loryclub.com Belgiska loriföreningen med köposälj

http://www.loribreeders.com Holland. Peter de Wilde, bilder, köp o sälj, en mycket bra uppfödarlista för medlemmar med nära 3 000 par av alla tillgängliga loriarter i Europa.

http://www.danskloriklub.dk Danska loriföreningen, bilder, artiklar, loribörsen/köp o sälj.

http://www.lorisiden.dk John Jensen, Danmark, artiklar, bilder.

http://www.lorikeets.com Margrethe Wardens lorisajt, USA. American Lory Society, artiklar, tips, tama lorier.

http://www.loriinae.com Matt Schmitts lorisajt, USA, artiklar, tips, biologi.

http://www.exclusivelylories.com USA, artiklar.

http://www.cuttleboneplus.com/main.html Dick Schroeders, USA, länkar, foder.

http://research.amnh.org/users/nyneve/ Devorah A. N. Bennu, USA, Lories e-mail list. Första lorisajten. Ej uppdaterad sedan 2003 men mycket läsvärd.

http://www.landofvos.com/articles/kitchen8.html Ätbara blommor, lista.